LUN-ES CANT XV
Andoa a rivo ij Longobard
“Sarìa sgairé ’l temp s’it ës-ciairèisse
dësblagi, feu, sassin,
vantagi pa ’t n’avrìe s’it l’avèisse
vardà ’dcò sti sagrin.
El sangh l’é sempe ross ch’a s’ ëspatara
e ’l mal l’é sempe fòl
e j’òm son sempe’n gir che fan a gara
për mej tiresse ’l còl.
It pòrt un sécol dòp a San Gioann,
j’é festa sì a Turin:
la gent a canta e bala ògni ann,
a mangia e bèiv da bin.”
Ëdnanz a la gesiòta ch’a l’é ’l dòm
as sent na gran maraja,
bragalo tùit ansema fomne e òm,
a brusa come paja
na gròssa bes-cia finta: smija ’n tòr,
la piassa a s-ciòpa ’d cioch.
Capisso pròpe gnente: fer e òr,
jë smija ’l tòr un boch.
Gumito ij meno fòrt, àutri ’nt ël seugn
a vivo n’autra vita
me j’ors ampignichì ’nt la fin dl’auteugn
e ’l feu pòch dòp a chita.
A intro tùit e an cesa as fan la cros
e ’s buto lì a preghé,
ma fòra e ’ndrinta s’àusso crij e vos
me ij brògg dij vej bërgé.
Son già scandalisà, am pias pa tant
sta gent ch’a smija lì
rivà për sbrogiassé al temp dij cant,
fedej già mes falì.
Anvece la mia sòcia a l’é goduva,
’s carëssa cola gent.
“Ti ’t ses na veja lòfia grotoluva,
cò ’t passa për la ment?
Bar bàriche maraje s-ciàiro mi.
Cò ’t fa tanto contenta?
Sta gent smija bestial, son sbacalì,
l’é mej che presto ’s penta.”
“Sigur, un pòch sërvaj peudo smijé,
ma an lor j’é pa ’d malissia.
Fan j’erlo. A’n dà la flin-a ’l sò crijé,
ma ’ndrinta nen gramissia
truvoma, l’han coragi e volontà
e sòn as vëd da ràir,
ti sërchjè ’nt la toa bela siviltà,
dòp dì se lòn ch’i s-ciàir
l’é pròpe fòravìa, mi bèiv sì
andoa ch’a-i na j’é.
Im faso ’l pien për j’agn dij pì smairì
ch’as vardo mach ij pé.”
Parèj am sara ’n boca j’obiession.
Da ’n tòch i l’hai capì
che chila a-j chërd pa tant al gròss ëmlon
ch’a l’han butane lì
andrinta al nòst teston. A veul pitòst
ël fìdich, ël bon cheur.
A seugna arconossù peui ël giust pòst
ëd tut, dësnò ’l maleur
an ciapa. Son stàit ciuto, vers la fin
dij crij ancó pì fòrt
a rivo dal sapel, i spero bin
ch’a-j sìa pa gnun mòrt.
Son lì che penso ’ncora, doi gròss beu
me lòsne ’s campo ’n dòm
tirand un cher bin grev, antorn un reu
ëd giovo, vej e òm
dësmoro, bato ij man me ’d fòj fotù,
j’é ’n rije contagios
e chila: “Preuva a vive, Belzebù
a schin-a j’òm giojos”:
E mi ’m lasso tiré: che gran rijada
ëd gust, bondosa e ciàira!
Monsù, letor, sta nen lì me ’n panada,
ch’as gionta se lì a pàira!
Pì tard soma surtì e ’nco na vira
i l’oma seguì ’l sol
andoa a va a cogesse e ’n cola mira
a lassa ’l mond da sol.
“L’é sì la part pì lama dij Lombard,
ij Franch contròlo ij brich
pì àut. L’é brut avèj an pian baloard,
nemìs ansima ai pich.”
Giomai l’hai costumame a visité
la bassa Val ëd Susa,
adess a San Michel edifiché
a veulo, l’han gran fiusa
na gesia ’n mes al cel, ma ij sò nemìs
a speto l’ora bon-a.
Con calma da bin pronto soe valìs
për quandi ’l cel a tron-a.
J’é ’l tuf ant la valada, ’l vent a chita.
Ancó la diression
sa nen, quandi a la sa però bin drita
a possa ’nt ij canton
l’ariëtta, la fa gròssa, a-j dà energìa,
le giàire e ij ròch ramassa,
la poer fa sauté, fa scapé via,
dësbogia ’ndoa a passa
tut lòn ch’as buta ’n mes, parèj finiss
ël pòpol ch’a pretend
ch’a-j sìa cò ’nt ël mes ëd gròss pastiss
quaidun ch’a lo difend.
Ma ’l mond va nen parèj. Ël cap nemis
l’é Carl conquistator.
L’é furb e ’nsema fòrt : come n’amis
e nen me n’invasor
as fa consideré dai caporion
pì cit dij Longobard
e tanti penso che ’nt la situassion
l’é mej esse busiard.
As ciamo ij brav soldà ’n tut ël Piemont
e ’dcò pì ’n là ’n sël Pò
vardand an facia ’l sol e ’l sò tramont
s’a-j riva ’dcò ël sò.
-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+
MARTES CANT XVI
Andoa a rivo ij Franch
E lest a riva ’l di dla gran bataja
al pé dël mont sacrà.
Lì chila veul mostreme la maraja
dij fòrt e ’d coj scapà,
ma mi i-j rispond che ’d nò, ch’i sai già tut,
ch’i l’hai studialo a scòla.
A chila ’l sò dëscors a resta mut,
la facia come fòla.
Mi i-j conto che ’nt l’Adelchi dël Manzon
as parla pròpe ’d lòn
e ’m ciam ant la memòria la canson,
m’am cria. “Basta, bòn !
Ma ti it conòsse tuti coj ch’am fan
vnì fòrt la smangission.
Vardelo, n’àut fanàtich italian,
l’é na maledission.
A chiel varda che Franch e Longobard
anteressavo pòch.
Parlava ai sitadin, ai sò lombard
con tesi da fabiòch.
Peui l’han cassà j’Alman grassie ai Fransèis,
veul dì pròpe al contrari
ëd lòn che chiel disìa e ij Piemontèis
giutavo ij mersenari.
Ma ’dess ampòrta pòch. Doi antenà
son coj che sì ’s patelo
e lòn ch’a l’han fàit lor, ’me ch’l’han lotà
a mérita s-ciairelo.”
Ressiame le mie gambe n’àutra vòta
i stago lì a vardé
un colp, na gran s-cissà, peui n’àutra bòta
e sensa pì pensé
i l’hai ancaminà a ’ndé vers ël fond
dla val lassand drè ’d mi.
ël sangh, ël brut, ël vóit dë sto vej mond
për peui torné pa pì.
“Adess son pì nen cita. Con ij Franch
giomai mi i son rivà
a esse cola che a sta al tò fianch.
Ed gròsse ardità
l’hai pì nen arseivù. Son piemontèisa
combèn che ’l nòm a sìa
rivame ’n pòch pì tard, ma ’nt la contèisa
dla stòria ’dess la mìa
peuss dì. I son chërsuva ’ncora, sì,
ma nen da nen conòsse
ch’i son. I pòrt la gheuba ’mbelessì,
ma ’ncora sërch le nòsse
con coj ch’am veulo bin, magara ciuch,
ma sensa esse gram.
A veulo ’n pòch gicheme, feme ’n such
ij furb e ij gran cacam.
Ma mi tùit j’agn ciap neuv an-namorà
e sòn am dà pì ’d vita
combèn che ’l mè bel ni sìa dlicà,
na tèra veja e cita.
E quandi ’l gris brut mond un pòch am poa
con ti mi fiorirai,
për tut ël tò avnì mi sarai toa,
për sempe mi i-j sarai.
Ij làver cantëran la mìa vos
e ’ndrinta ’ ncreus al cheur.
it goernëras canton për mi pressios
e lì sensa blagheur
sarai la toa campagna. Nen mach un
a l’é chi ch’am veul bin,
ma mi im regalo tuta a mincadun
e i-j fas passé ij sagrin.
Nen ùltim ti it saras, gnanca ’l pì grand
ma fòrta toa passion
l’é vnùita ’n costi di e continuand
vnirìa n’ossession.
Ancora a-i é ’n pò ’d temp da passè ’nsema,
peui sarerai la boca,
già rivo dj’àutri, mi i sarai midema,
ti dòvra lòn ch’at toca.”
“Veuj nen ch’a-i sio àutri, campje via
ansema stoma bin
Mi veuj toa vos, a chërs la gelosìa.
Ti, pensje ’n cicinin.”
“Për ti mi son un don, nen proprietà
e ’nsema soma brav,
stagh mal mach con un sol, come sfondà
’nt ël mar na gròssa nav.
A venta rispeté la mia natura,
son fàita për pì ’d doi
ò ’n cobia almeno. Mi sarìa pura
con un? Sarà da ’n froj
andrinta ’l sò servel? Mi it lasso pa,
ma girerai ël mond.
e ’dess che ’n pòch ëd noi l’oma parlà
lassoma ’ndé ’n sël fond.
ste còse. Pitòst varda che ’l Carlon
a passa ’nt ij neuv leu.”
“Adess a-i é ’d travaj. L’é ’l temp dël mon,
finì l’é col dël feu.
Torné ’n campagna, su! Ël giurament
av gropa al mè casà.
Tenilo fiss me fussa ’n sacrament.
Che gnun a pensa pa
che ’n dì ’s tornërà ’ndré: amperador
un di sarai ciamà
e chi contra mia armada ancora a cor
a l’é ’n sla bruta stra.
Iv dago come cap cont e marchèis,
scoteje come mi
e noi saroma brav tra ij piemontèis
e gnun am vëdrà pì.”
Nen tròp tranquilisà a mi smijavo,
però a soridìo
e ’n fond al sò servel già ’s bërlicavo:
ij camp ch’a dividìo
col pòst da Aquisgran-a j’ero sent
ò mila ò ’ncora ’d pì.
S’l’avèisso ’ncora vistla cola gent
sarìo già stupì.
-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+
MERCO CANT XVII
Andoa a nasso j’Aleràmich
A ti, mia bela fomna dediché
veuj l’euvra che sì scriv
L’onor a speta a ti, gnun peuss trové
sërcand tra ij mòrt e ij viv
che ’d pì a meritrìa ’s cit cadò,
ti, musa d’un brut muso,
che quandi veuj posé ’n pòch mè badò
am bat come n’ancuso.
Nosgnor l’é ’nt ël tò nòm e me magìa
a son-a l’àut ch’it men-e.
Ma costa l’é privà. N’àutra armonìa
iv cant se dré ’d mi iv ven-e.
Ò mar, vàire ch’at susto j’òm laserta!
D’istà lor s’ambaron-o,
la giàira a riva mai resta deserta
ëd coj che pòch foson-o.
Che bel sarìa stàit podèj s-ciairé
ël mar da ’n sla Madlen-a
al pòst dël tuf pì gris ch’i vëd s-ciassé
Turin ch’am fa già pen-a.
Noi doi soma rivà ’n sla soa riva
për pòch e mach na vira.
S’iv veule ’dcò ’l përché adess a riva,
seguime a tuta bira.
“Chi a son sti doi ch’as baso con passion?”
“El prim l’é Aleram,
a serv l’imperador, ël gran Odon,
ma ’dess a meuir ëd fam
për colpa d’Adalgisa, cola bela
che ’l cheur l’ha ’mpërzonà.
Lontan da tùit a l’ha vorsù portela,
la vita l’ha arzigà.
A rusa ’l gran signor tra ij cont alman,
l’é fòrt e rispetà,
con pòch a l’ha dësblà ’l regn dj’Italian
(për sécoj tornrà pa).
Adess a-j ròbo ’n tòch dla soa famija ?
Për gionta un dj’amis.
A venta sërché ’nsima a ògni via
me ’n cassa a la pernis.”
“Përché ch’it l’has fait sòn, brav paladin?
L’é colpa ’d coste fomne
ò dl’òm ch’a pensa sempe birichin :
-s’i n’oma nen sërcomne?-”
“Pudrìa avèjne mila s’i vorèissa,
ma mi son fait parèj.
A l’ha gropame a chila. S’im na stèissa
lontan sensa podèj
tochela a muirërìa ’dcò ’l soldà
che sempe brav leal
l’é stàit al sò signor, un cheur brusà
peul esse n’imperial?
’T ses pura come ij véder pì pressios
che ij vej a costruìo
al temp dij prim Roman; im sent gelos,
s’at toco dj’àutri i nìo.
Ant j’euj tò trasparent ’m ëspecio ’ndrinta,
ti, sclinta me ’n cristal
che quandi ’l sol lo basa ògni tinta
a-j seurt. Parèj m n’ancal
e ciam ch’it sìe mìa, ’l nòst amor
ël mond ampinirà
ëd fieuj. Saran casà, l’avran onor
e ’n di peui ’s contërà
dl’amor ch’a l’ha possame: mi ’l perdon
ciamrai al gran monarca
ansema al sò permess, dësnò dabon
montroma an costa barca
e tùit dësmentieran dëdlà dël mar
l’òm giust ch’a l’é partì
con lòn che ’d pì ’nt ël mond l’avìa car,
lassand ambelessì
’d rigret, ma gnanca l’ombra: ’l mè coragi
sarà compagn fedel
tra sì e’l pòst andoa am pòrta ’l viagi
Lassroma a gnun la pel”.
“Ma a val tut sòn lë sfòrs, gran cavajer?
Më smija ’n gròss darmagi
giughesse ’nt un moment la glòria d’jer.
Se tut a l’é ’n miragi? ”
“It bute ’l tò passà sota conserva?
Rigret mi na veuj pa.
Adess ël mè avnì l’é fé da serva
a Soa Maestà.
Se ’nvece i mario chila sarai pare
d’un gran casà real.
L’arzigh a l’é bin fòrt: le còse care
as vincio: son leal
ma i veuj avèj mè pòst: se ’l rè italian
l’avèissa avù dëdrè
vassaj pì sodisfàit për noi alman
sarìa n’àut afé.
A vòlte ’nta arzighé quaicòs ëd pì
për fé bogé la stòria,
dësnò s’it sete ferm ambelessì
as frusta’dcò la glòria.
Da mi cont e marcheis a nassëran,
a porteran mè nòm,
për sécoj vàire tère lor l’avran,
famos saran coj òm
e peui, dësmentia nen, l’amor am possa.
Me peudo rinonsié
ëdnanz a na vision tant reusa e dossa?
Më smia già ’d volé.”
E mentre chiel parlava ’n doss soris
ëd chila lo ’mbrassava
dësbland ël sò ricòrd ëd vej nemis.
Na vita ’ncaminava
pì vera e pì uman-a. Noi da soj
i l’oma lì lassaje.
Për lor noi j’ero mach foresté, poj
e gnun l’ha pì gavaje
da ’n testa ’l sò proget: ël rich Monfrà
pì tard a l’han sernusse
e già ch’a j’ero ’d gent bin dësgenà
cò ’l marcheisà ’d Salusse.
-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+
GIOBIA CANT XVIII
Andoa a parla Arduin d’Ivreja
E n’àut l’oma ’ncontrà ’nco ’d pì ’rzigant,
col mat dël rè ’Rduin.
Già rè, ’dess frà, ma sempe mes brigant,
un pèiver motobin.
“ ’T ses frà, pa na moniëtta, i peuss parlé
fin quandi ch’i n’hai veuja.
Se a sosta da la pieuva it peude sté
e’s bagna nen toa pleuja
l’é mérit dij mè sòld, dle donassion
për fela fé Frutuaria
Se ’dess mi veui conté mia narassion
gnun scapa fòra ’nt l’aria! ”
Parèj a comandava me ’n soa ca
coj pòvr frà ’d San Balegn
ch’a j’ero ’n pòch da chiel considerà
goregn, cit e malegn.
“Adess iv conto dl’òr ciapà ’nt ël ri
ch’a dà tanta richëssa
e peui dla gran bataja che ’n coj di
l’ha fàit la mia grandëssa.”
“No, torna! ” ’nt ël servel lor a pensavo,
peui come ’n purgatòri
ancora n’àutra vira a lo scotavo
me ’n gieugh obligatòri.
Sautava mach le part un pòch cative,
me ’l vësco sassinà.
Al rè servìa ’s pòst për podèj vive
e nen esse massà
e ’ntlora ’s costumava a fé ’l bon frà,
però ’l temperament
a l’era franch pì bon për un soldà
che për un penitent.
Cò noi l’oma setasse ’n mes a lor
për sente’l sò pensé,
ma chiel sàuta dij tòch, an pressa a cor
a lòn ch’a-j pias conté.
“Col diav dël prim Odon a l’era ’n drito,
combèn che chiel pensèissa
che j’àutri a j’ero mach dij cit ciovito
e chiel sol a podèissa
an quàder buté ’l mond, ma ’l sò novod
a l’era ’n fòl fotù.
L’é ’ndà cissà e borenfi giù vers sod,
l’é mai pì tornà su.
Pòch dòp a l’han butame la coron-a
ch’a l’era ’d Berengari
e l’hai guidà l’Italia con man bon-a
e nen come ’n gregari,
ma ij vësco nominà dai re alman,
ch’a ciamo ’mperador
a l’han baulame contra come ’d can
e sòn a-j fa pa onor.
A l’ha pensala furba ’l vej monarca
fasend ij vësco cont.
I l’oma come ’d beucc an nòsta barca
e contra sempe pront
i l’oma ij porporà. Da ’dess an peui
se ’n di vnirà ’n marchèis
me mi, furb, coragios ch’a dis: -Mi i veuj
ëd Lìgur, Piemontèis
Lombard e ’nco pì ’n là fé ’n regn potent.-
a-j soneran le ciòche
për fé ’nsubordiné la soa gent
e d’arme n’avrà pòche.
Epura a-i va pa tant: l’Orch e ’l Soan-a
son stàit mè difensor,
le gent dle vaj son stàite na burian-a
massand tùit j’invasor.”
Ij frà durmìo quasi mentre ’l fium
dj’event chiel a corìa
marcand un pòch le tinte. Come ’n num
dabon chiel as chërdìa.
“Përché ’t ses sarà ’ndrinta?” ciamo mi
“Se sempe la vitòria
l’é stàita la toa sòcia, stasend sì
’t ëstërme a la toa glòria.”
“Im sento giomaj vej. Na gròssa goèra
parèj l’hai risparmià
e motobin ëd sangh la nòsta tèra
vëdrà pì nen sgairà.
A venta savèj serne ’l temp pì giust,
ëdcò col ëd chité,
combèn che sì da noi l’é bin pì frust
che col quandi bogé.
Adess am fan baloard ste quat muraje
epura ’m sento bin.
’M ësguro dij pecà, le gran bataje
le lasso ai novodin.
Ma ti ’t ses un dl’avnì: rispond-me mach.
J’é ’nco l’imper dj’Alman? ”
E mi fas segn ëd nò. “Fòrse ij mè atach
conòsse ’nt ël doman? ”
“J’é tanti carlevé ch’a parlo ’d ti
an tut ël Canavèis.
Tò nòm l’é legendari ’nco ’n ’sti di
fra tanti piemontèis.”
“Lo vëdde? Përché ’ncora deuv stracheme?
L’hai fàit lòn ch’ i podìa.
E ’dess iv prego, për piasì, lasseme,
L’é ’l temp dl’Avemarìa.
El còrp già ’m dròca a tòch. Pì pòch am resta,
l’hai fàit dle grame assion
e se la nostalgìa ’m torna an testa
cissand le mie ’mbission
i torn al pian dij babi: ’l cheur a rusa,
lë spìrit a dreum pa.
I seugn ancó ’nt la neuit: la Parca a cusa,
ma presto tajërà.
L’é pen-a ’ncaminà mia vera lòta,
im bato ’nt ël silensi
tra ij lum mes ross mes giàun d’una gesiòta,
ël còrp già vej marensi
lassand ’d na nassion lìbera l’arcòrd
a chi ch’a l’ha ’d grumele.
Për mi l’é tut finì. L’avnì già ’m mòrd.
Trové mach ròbe bele! ”
-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+
VENNER CANT XIX
Andoa im an-namoro a Monfòrt
El sens ëd vera pas lassand Arduin
’nt la cesa ’d San Balegn
l’ha fame për un tòch stè motobin
content e ij mè disegn
ëd glòria già ’s dësblavo ’n tante frise,
ma sensa gnun rigret.
A j’é ’d moment ch’a conta nen cò ’t dise,
it sente mach l’efet
ch’a lassa na presensa neuva bon-a
andrinta ’n cheur pasià.
Se ’t sente ’l mond che ’ntorn a lòsna e tron-a
tò spìrit cambia pa.
Ma j’òm son bes-ce débole, ramìe,
a duro me ’n soris
j’ëstat ëd gòj andoa ti ’t l’avìe
tastalo ’l paradis.
A basta ’n gran ëd poer bin piantà
për fé borgnete n’euj
e fin-a contempland l’eternità
it dròche ’ndré ’nt l’ancheuj.
Për fé finì mia gòj a l’é bastame
në sgoard a un dij brich
che vers ël sol ch’a nass i son s-ciairame lassand dëdré ij pich
përché l’hai conossù tra coj bòsch verd
la bela mia colin-a.
L’hai dile sòn:“ ’T savèisse lòn ch’i perd!
’T sentisse ti che flin-a !
Për vàire deuv duré ’s vagabondagi,
i veui tornemne ’ndré,
da tròp marcioma sì e ’s nòst longh viagi
a deuv giomai chité.”
“Ma scot-me” a l’ha dit chila “l’é ’ns ij brich
che veuj andé con ti.
Vëdras che st’esperiensa ’t farà rich,
sta nen an mes al ri !
Mi ’m gieugo che da sùbit trovëras
ël pòst anteressant.
Për peui fete torné a sarà ’l cas
dë sfòrs sgairene tant.”
I sagn ancó për lòn che ’dess i dis.
“Ch’it ses? ’T ses pa dël pòst.
’T ses vnùit për chërse ’l nùmer dij nemis
ò fòrse it ses dij nòst? ”
“Sai gnanca ’nte ch’im treuvo, madamin,
nì ’l nòm dël di d’ancheuj.
L’é presto për capilo pròpe bin
ch’i son e lòn ch’i veuj.”
Sentìa ’l cheur s-ciopé për la gran corsa
che ’ndrinta a mi fasìa.
“ ’T ses ti la mia polar, gran stèila dl’orsa,
ti ’l giuss ëd l’armonìa”
sentìa ’d vorèj dì a cola tòta
tant bela che mi, fòl,
i son finì ’nt un beucc ciapand na bòta
ch’a l’ha storzume ’l còl.
Fasendla nen tant longa ’v diso mach
ch’i son an-namorame.
Sai nen s’i j’era furb ò falabrach,
ma a chila i son gropame.
Soa vos a l’era mùsica për mi,
menzin-a ’l sò soris.
La grassia a l’era pura ’mbelelì.
A-j manca a lòn ch’i dis
la fòrsa e ’dcò la blëssa për podèj
dabon feve capì
la goj, l’amor, la fam, vorèj, piasèj
che ’ncora i pòrt con mi.
Speteve nen ch’iv canta ’nt ij mè vers
soa boca, euj, cavej,
son àutri e peui d’un tipo bin divers
j’afé ch’a ’nta savèj
Iv peude bin pensela nèira o bionda,
ò rossa se ’d pì ’v pias
e àuta, bassa, media, màira ò tonda,
second ch’a l’é ’l vòst cas.
Sò euj peude penseje ’d cola tinta
pì bela e foravìa
dël cel, dël mar, dla tèra, sërché ’ndrinta
con vòsta fantasìa.
Poeta bin pì brav ’dess a pudrìo
canté col’armonìa.
Fatiga la farìo, ma savrìo
trové la sinfonìa.
I tas ëdcò përché mi i sai che chila
l’avrìa nen vorsù
che mi cantèissa lòn che’n prima fila
d’un òm nen conossù
i s-ciàire: col grev còrp che ’nt la memòria
a resta me stampà
anvece ’d cole part ch’a fan la stòria,
ma gnun a s-ciàira pa.
Nco ’d pì n’àutra rason am fa vnì veuja
’d lassé coatà ’nt la neuit
al cost ’d lassela deurme ’nt la soa neuja
la gent che sensa deuit
pùdrìa fé l’eror ëd chërde a tute
le còse ch’a l’han dit
le gent ëd col passà: lassroma mute
le vos pì contra ’l drit.
Sgureve bin j’orìe, ’fé ’tension
a lòn che ’dess iv dis.
Fatighe e peui rigret, gran emossion
che mach an paradis
pudrà ’n di sbujentesse ’dess compagna
la nòsta narassion.
Che spin-a la memòria, già ’n pòch sagna
la ment dré dla canson.
El fià ’s fa già pì curt, ël còrp tërmola
seguind ij mè pensé,
ël ri dla rimembransa ’m fa garola
i sud da testa ai pé.
Da sùbit ël mé cheur ’s buta a saoté
e lesta ’s fà la man
a dess che mi ’ncamin-o già a conté
l’amor d’un temp lontan.
-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+
SABA CANT XX
Andoa i s-ciàiro j’erètich
“Am basta ’l tò soris, diso dabon
për feme tò amis.”
La grassia dël bogé, dla vos ël son
durbìo ’l paradis.
“Moment!” l’ha dime l’àutra.“Speta ’n pòch
a pijé na decision.
Ti, scot-me, pensje ’nsima ’ncora ’n tòch.”
e ’m dà ’n gròss arbiton.
“Mia bela, lassla perde, scotla pa,
l’é mach ’na veja magna.
Se mi treuv sì ’n tesòr mai pì mia ca
vëdrà da la campagna
torné ’l sò proprietari përché chiel
stërmà ’n mes al passà
sarà content e lìber e ’nt ël cel
con gòj a volërà.
Am bastërà ’n tò gest e sarai tò,
un cavajer servent
che, nà mila agn pì tard sle rive ’d Pò
për ti vivrà content.”
“Peul esse che bin presto ’n serviran
armade ’d cavajer,
ma chërd che gnanca lor an bastëran.
I l’hai savù che jer
ël vësco milanèis l’ha dit che goèra
a deuvo a noi porté
tùit coj ch’son brav cris-cian e costa tèra
a ’nta evangelisé.
’T vëdras che ’n pòchi di andrinta al feu
saroma tùit butà
e ij brav s-ciassà tra ’d lor fasind un reu
vëdran nòst còrp brusà.”
“Ch’i seve? I capiss pa, chërdo che grama
ti ’t sìe pròpe nen.
Përché speteve ferm ch’a riva ’l drama.
Chi a l’é la gent ch’a ven?”
“Vnì dré fin al castel con nòsta gent
andoa a s’ambaron-o
coj che a la fàussa gesia pa da ment
a dan mentr’j’àutri a tron-o.”
Curios im but an marcia vers ël brich
davzin a la sità
ch’a pòrta ’l nòm ëd l’ora quandi ij pich
ël sol prim basërà.
“A n’òdio e ’n ciamo erétich ij visin,
a n’àuguro la mòrt,
vivoma con passiensa ij nòst sagrin.
Noi soma ij pur ’d Monfòrt.
Nòst Papa spiritual sempe ’n girola
tra mila gent lontan-e
as treuva. Lesto, ’l temp a s’an-nivola.”
Ij grij coato le ran-e
ch’a susto frësca pieuva dal cel gris.
“Iv pòrt fin a la sosta,
peui scap a cheuje l’eva, ij nòst nemis
a peulo serne costa
fra tute le manere për fé ’d mal
al nòst cit paisòt.
Fé meuire tuit ëd sèi : j’é nen l’ugual
për fé droché ’n castlòt.”
“No, speta, lassme pa, veuj vnì con ti.
L’hai pen-a conossute,
ma prima ch’it na vade i veuj ciairì
mach vàire i l’hai vorsute.
Da lòn ch’i l’hai capì ’t l’has pa ’d famija
e sòn val cò për mi,
ma chërd pa sto destin na maravija,
formomne un-a sì.”
“Va vìa, tentator. La fomna e l’òm
a deuvo mai cobiesse.
’T ses un ëd coj crinass ch’a ciamo ’n dòm
ël drit për peui cogesse
mës-ciand jë smens për fé droché ’nt la pàuta
sì n’alma celestial
che ’dess beà ’nt ël cel ’s na vòla àuta
savind pa còs l’é ’l mal ? ”
Mi resto sbacalì, chila ’s na cor
giù, vers ij poss ëd l’eva.
Mia sòcia a deuv posseme vers la tor
me i fussa ’d giàira greva.
“It men-o da ’n monsù ch’a peul risponde
a tute toe domande,
ma ’dess sta pì nen lì betè a travonde,
dësvijte, date n’ande.
Gerard a l’é ’l sò nòm e a l’ha fondà
tut lòn che s-ciaire sì.
Tension a soe paròle smalissià
ò chiel ciaprà ’dcò ti.
L’avìa mi ciamà che costa preuva
at fussa risparmià.
Però s’it passe costa gnun-a neuva
mai pì ’t vincërà pa.”
Dëdnanz al cap dij pur i l’hai scotà
la soa orassion,
contava d’una neuva siviltà
e neuva religion
ëd gent vegetarian-a nen violenta
che tut buta ’n comun,
ch’a prega tut ël di e ch’as contenta
d’un còrp mach un a prun
e nen col dij visin për fé vnì prima
un di quandi j’uman
nassran sensa lë smens, ’dess la mia rima
a sàuta con doe man
le vos pì da siren-a che scotà
i l’hai an col temp gram
e a coj che ’n broa al sàut s’avzin-o già
lassrai l’antrera fam.
Ma sòn lo diso ’dess, an coj di là
la fòrsa ’d col pensé
l’avìa convinciume e ’l gran pecà
deuv pròpe confessé.
E sensa pì scoté gnun àutra vos
i son andà a sërché
la bela che al mè cheur na greva cros
l’avìa fàit s-ciairé.
-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+-+
DUMINICA CANT XXI
Andoa i resto sol e sagrinà
Im but me ’n can da cassa a sërché trasse
ch’am parlo dël passagi
ëd cola bela fomna : pa gavasse
l’é tut ël mè coragi.
Am lassa la mia sòcia sagrinà
për via dla mia abiura,
a chërd ’d dovéj tornessne ’nt la soa ca
perdind soa creadura.
Mi nufio, scoto, s-ciàiro lòn ch’a i-é,
peul esse pa lontan-a,
na furia am monta adòss, peuss nen scapé
me ’l vent ëd tramontan-a.
“Përché it ëscape vìa? Son dij tò.
Pudoma esse amis.”
Soa facia l’é piantasse come ’n ciò,
i susto ’l sò soris.
Vorìa pa tochela a cola mira,
la neuva religion
disìa ’d lassé perde: mach na sira
ij còrp an fond a son.
Andrinta as treuva l’alma përzonera,
mach sòn a venta amé
e nen fé me la gent normal, grossera
che tut a veul toché.
Vardand le stra dël borgh s-ciàir lì an fond
na gent ambaronà,
m’avzin-o, a fà silensi tut ël mond,
na vos mach s’àussa già.
“Pregoma ’l bon ëspìrit: seve pront
vojàutri che già cobia
un dì seve ’ncrosiave: tnì da cont
che për fé bon-a strobia
lì fòra tra ij catòlich venta dé
l’esempi, nen paròle.
La gent s’av chërd lì mach për ancanté
da voi aussrà le sòle.”
Le man an testa buta l’orator
con la benedission.
La cobia tùit saluta, peui a cor
partind për la mission.
“I-é ’nco na sirimònia për ancheuj.
Introma an cola ca.
A venta consolé ’n malavi. Euj!
Che gnun no s-ciàira pa! ”
La gent a bogia an pressa e ’nt un ciabòt
a ferma ij sò pass.
“A-j toca” diso tùit “O pòvr Flipòt! ”
I-é n’òm coatà dë strass.
Davzin vëddo ’l mè amor: che gòj ch’i preuv,
deuv esse na parenta
“Tesòr” i pens tra mi “Adess ch’it treuv
’t farai tanto contenta
savind che ’dess son fròcc ant la toa fe”
e speto con passiensa
che tùit pì tard as gavo e mi parlé
ma sensa l’assistensa
con chila peuda pròpe. “Foma prest!
Volé con j’orassion! ”
Paròle, cant, preghiere, àutri gest..
“Iv gave da jë mlon? ”
“L’é tut! ” a dis ël cap. Mi im tiro su
bajand për la gran neuja.
“Ch’a ven-o sì ij parent! ”Mi im campo giu
sarandme ’nt la mia greuja
I vard pensand a àut, con suficensa
me fussa pòch dësvij.
“Gnun òm deuv meuire sensa penitensa
tra lerme, mal e crij! ”
A ciapo ’l pòvr malavi për ël còl,
lo saro con manasse
ch’l’avrìo s-ciapà d’òss, mach peui mòl
lo lasso an sle pajasse.
Mi i veuj nen chërde a lòn ch’i l’hai bin vist,
pòch dòp tùit as na van.
Mi stago ’nt ël mè pòst sentindme pist.
Im ciam : “Përché a lo fan? ”
Vers mi s’avzin-a chila soridenta,
a l’ha gavasse ’n pèis
“Cò ’t l’has da esse sì tanto contenta?
Sassin-a, diav cortèis! ”
’M na scapo me na levr. I l’hai lassala
con gnanca na paròla.
Se chila ’m torna an seugn, s’a torna a gala
i-j fas la facia ’d tòla.
Parèj ’nt un di finiss quasi ’n partensa
l’amor ëd la mia vita.
Da ’ntlora quandi ’l cheur cambia ’d cadensa
i spet, chiel dòp a chita.
“Ven sì, mia veja sòcia, a stemne sol
i son nen costumà.
Adess mè desideri a l’é mach col
d’andemne e torné pa.”
“S’it veule che mi staga i deuv ciamé
s’it pense d’avèj fàit
ël sàut vers l’eresìa da la fe
ch’it l’has ciucià ’nt ël làit.”
“S’it diso la vrità, penso che tant
ëd mal a l’han podù
causé le religion che mai gnun cant
a gnun òm sconossù
pudras sentime fé përché ’dcò coj
ch’a l’han batù ij sassin
stërmà al castel ’d Monfòrt massran me’d poj
tùit coj ch’l’avran davzin.
Im ciam: -J’é na vrità?- ’M ësmija dròla
ch’a-i sìo tante ideje.
Ò al mond la gent l’é pròpe tuta fòla
da chërde neuve e veje
credense ch’as combato ò dësnò
dabon duvoma chërde
che gnun-a sìa vera: mi dis nò
a giàune, rosse ò vërde
ò d’àutre tinte dròle verità
lassand dëdré ij sagrin.”
“Da ti sent tavanade ’n quantità.
’T rispond come Agustin.”